Med hopp

Han var alldeles ensam, vågorna kluckade rytmiskt runt honom, det var tidig morgon och han hade precis vaknat efter några timmars slummer.

 

Han hade inte sovit riktigt på en vecka, inte sedan det hände. Han tittade bort mot horisonten och såg att solen var på väg att beträda scenen och ge honom både det goda och det dåliga.

 

Värmen som solen gav de första kyliga morgontimmarna var så välkommen, men eftermiddagen heta, brännande strålar kunde han lika gärna ha varit utan.

Tillbaka.