Roboten.
   
Hur dom hade konstruerat hans mekaniska struktur, det var ett mästerverk av kreativitet och ingenjörskonst. Det mest avancerade som någonsin konstruerats i den sektorn av verkligheten.

Men det var ändå inte det som fascinerade henne mest. Hur otroligt det än kunde vara, så hade roboten ytterligare en egenskap som imponerade ännu mer.

Det var robotens intelligens. Den var otroligt smart. Den kunde allt som fanns, på ett rent teoretiskt plan förstås. För det vore ju lite svårt att mäta huruvida någon kan allt som finns, eftersom allt som finns, inte är mätbart.

Nej, det var inte mängden fakta som imponerande på den här roboten. Den levererades faktiskt bara med en väldigt grundläggande programmering.

De mest nödvändiga funktionerna var aktiverade, men resten fick man allt programmera själv.

Men det låg en tanke bakom. Om du vill ha en robot som agerar helt efter dina önskemål, utan att du behöver detaljstyra den, då får du allt programmera den själv.

Så enkel var deras sanning, i den sektorn.

Du tänker, men om man inte kan programmera en robot, om man inte är en datanörd, hur skall man då kunna skaffa sig en så häftig robot.

Men så var det inte alls. Programmering bestod i att man umgicks med sin robot så mycket som möjligt, i de mest skiftande situationer, så roboten kunde samla på sig så mycket erfarenheter som helst.

Det var en värdefull robot. Det tror jag det, dessa robotar var extremt väldesignade och deras minnesbankar hade en otrolig kapacitet.

Med bioelektrisk energienhet och självreparerande system och struktur. Mycket avancerade robotar. Men dyra, mycket dyra.

Men som sagt, de levererades med en största uppfinningen av dem alla, de kunde lära sig vad som helst.

Detta var helt revolutionerande för hela den modellserien, att de hade en obegränsad förmåga att lära sig. Enligt broschyren i alla fall.

Men det är ju så med den allmänna lärande principen, det går aldrig förutsäga vad lärande kan leda till, mer än det faktum att det leder till förändring.

För lärande är utveckling och att utvecklas är att resa, färdas, återigen enligt det material som levererades med roboten.

RE-Robotics hette dom tydligen och ganska väl kända i den sektorn för välgjorda robotar av alla de slag.

Så tänk själv att ha en sådan robot om man nu kunde unna sig en sådan lyx, för detta var verkligen lyxiga robotar, just med deras unika förmåga att kunna lära sig vad som helst.

Men det var en hake, någon måste ju lära dom, för utan rätt programmering var dom rätt värdelösa.

Tidigare robotar hade alltid haft en så kallad grundprogrammering, en nyttoprogrammering som talade om för både dem själva och sin omgivning vad de var för slags robot.

Du förstår, en robot städar och den städar verkligen bra, med både laser och självtömning.

En annan sköter exempelvis flygledningen på en flygplats. Alla hade en roll i botten, en styrd grundprogrammering för sitt primära syfte.

Men denna programmering lade också hinder i vägen när dom skull utveckla den yttersta skapelsen, den med obegränsad inlärningskapacitet, den sista utmaningen.

Och dom hade i sanning lyckats, man hade i princip eliminerat all begränsande programmering och gjort roboten mycket mer känslig för sin omgivning, ivrig att lära av alla situationer.

De första leveransera gick som smör, alla var ju hyper intresserade efter all denna reklam som hade föregått introduktionen av RE-Evolution som marknadsavdelningen fyndigt hade döpt den till. RE-Robotics största triumf någonsin.

En hel sektor hade sett fram emot lanseringen i många år, det hade forskats, utvecklats och fördröjts.

Misslyckanden förekom inte hos det företaget, inte i marknadsföringen i alla fall.

Men som sagt, en dag var dom där, vid sitt yttersta mål.

Fascinationen var stor i början och det höll i sig några månader, men sedan började det att mumla ute på gridden.

Den var inte så himla fantastisk trots allt, den optimala roboten. Det kom in missnöje både från det ena och andra hållet och det började att viskas om fiasko.

Vad var det som hade gått fel? Ingenting, men om du vill lära en robot att vara fantastisk, då får du nog vara lite fantastisk själv.

Det var där skon klämde, dom hade gjort roboten alldeles för smart. Den kunde lära sig vad som helst, men bara om någon annan lärde roboten hur det skulle gå till.

Du tänker, varför inte koppla upp den till ett datanätt och kör ner hela rasket, allt som finns lagrat på data, då kunde ju roboten allting.

Nja, så lätt fungerar inte lärande, inhämtade av kunskap. Det räcker inte att du läser något, du måste förstå det också. Det är riktigt lärande, för då kan du använda den kunskapen inom något annat område. Korsreferens.

Att bara läsa utan förståelse, det kan en streckkodsläsare, men vad hjälper det, det är ingen av de intelligentare robotarna, om än väldigt flitig och nyttig.

Så problematiken får ett helt annat ansikte när man inser vilka problem utvecklarna hade att tänka på, när dom skulle skapa den smartaste roboten någonsin.

Dom blev känsliga för hur man programmerade dom, väldigt känsliga.

Efter som all programmering samverkade i ett mönster som var omöjligt att förutsäga, så blev resultaten väldigt olika.

Men efter en liten kris, så tog RE-Robotics tag i krisen och vände allt till sin fördel.

Genom storproduktion kunde man kapa kostnaderna rejält och alla som arbetade på fabriken var robotar ändå och det låg ju i deras gemensamma intresse att bygga fler robotar.

Reklamen siktade nu in sig på just det spännande med en sådan hyperdyr produkt som nu var allmänt tillgänglig och dess största tillgång, förutom det löjligt låga priset, det var just oberäkneligheten.

Men visste aldrig vad det blev av en sådan robot. Man kunde styra det själv i allra högsta grad. Om man inte utsatte den för några större påfrestningar, vare sig fysiskt eller upplevelsemässigt, så fick du en trogen och pålitlig robot. Kanske inte alltid den roligaste, men definitivt pålitlig och trygg. Om man däremot satsade på att exponera sin robot lite, så kunde man uppnå de mest fantastiska resultat, eller rena katastrofen.

Som sagt, dom var lite känsliga för hur man programmerade dom. Men det är väl så med all spetsteknologi, lite osäkert, lite spännande och väldigt, väldigt roligt.

Kanske skulle man höra av sig till RE-Robotics och beställa en. Kunde vara kul. Tillbaka.