Farao

 

Farao såg ut över sin makt, sitt land, sitt välde och han insåg att det blott var en illusion. Det var vid slutet av hans livs resa som han nådde denna insikt. Att all hans makt bara var en illusion. Han den mäktigaste människan i hela världen. Han som låtit bygga världens största byggnad, han var utan makt.

 

I sin ljuvliga ungdom, då hade han låtit berusa sig av makten, lekt med den, både brukat och missbrukat den, Befallt, styrt, skickat folk i döden, byggt tempel och palats och som kröning på sitt livs skapande hade han byggt den stora pyramiden.

 

Men nu på sin ålders höst så insåg han för första gången i sitt liv att varit maktlös, att allt detta bara varit en illusion. Att hans makt var inget och att han liksom den ringaste i hans rike, bara var en människa, vare sig mer eller mindre.

 

Vad var det då han hade sett, hur kunde han komma till denna slutsatsen, att han, världens mäktigaste man, var utan makt.

 

Han hade öppnat sina ögon och han hade förstått vad makt egentligen innebär. Han hade sett och förstått att beslutsprocessen som ligger till grund för all makt, den påverkas av allt som finns runt omkring och över alla dessa olika variabler har man ingen makt.

 

För detta hade den store farao förstått, att makt är att fatta beslut och för att fatta beslut så krävs beslutsunderlag. Man måste hämta information och denna information kommer från din omgivning. Denna omgivning är omöjlig att förutsäga.

 

Vem är din rådgivare? Vem skrev boken du läste nyss? Vem träffade din rådgivare i går? Vilka motiv styr hans handlande? Alltid en mängd okända variabler som du inte kan styra över.

 

Så vem har då makten? Svaret är att ingen har makten, kunskapsinhämtandet som ligger till grund för alla beslut är så oförutsägbart att man inte kan utöva makt på det sätt som vi ofta inbillar oss.

 

Ännu en sak som farao hade insett, att alla beslut, om man bryter ner dem i sina minsta beståndsdelar, består av ja eller nej. Hit eller dit och det visar att beslutsprocessen till sin yttersta natur är digital. Det finns bara två variabler i allt beslutsfattande och enligt all logik, så gör man fel hälften utav alla de gånger man fattar ett beslut.

 

Farao log för sig själv när han betraktade sin insikt. Han vände sig sakta om och tänkte, med detta i vetskap så skall jag fatta några mer beslut och jag skall glädja mig åt tanken att åtminstone hälften av allt det jag beslutade, blev rätt.

 

Så även om jag var utan makt, så fick jag åtminstone förmånen att underteckna besluten och det är också en stor förmån, om man kan axla ansvaret.

Tillbaka.